torsdag 24 februari 2011

Seminarium och snögrottor

Det har som känt varit mycket kallt en lång period nu. Igår när jag kollade yr.no så såg det ut att bli betydligt mildare redan i helgen. Det är ganska märkligt hur det kan gå från -25 till -3 på bara några dagar! Idag trotsade vi vädret och gick ut en stund. Det visade bara -17 på termometern men blåsten gjorde att det kändes betydligt kallare än så. Jag byggde en fin snögrotta åt Frida och hon grejade på och åkte lite kana på rumpan.

Igår var jag på signaltekniskt seminarium hela dagen ute på Örnvik. Det var intressant och trevligt att träffa kollegor och andra som man bara pratat med via telefon och mail tidigare. Jag hade Frej med och det gick mycket bra. Frida var utleasad till mormor och morfar, där hon också sovit över natten. Jag åkte sedan dit och hämtade hem henne igen.


[Frej kan sitta i matstolen nu med lite uppallning. Så här glad blir han då!]


[Signaltekniskt seminarium. Sören pratar om Haparandabanan]


[Ulf håller hov...]


[...och så här spännande tyckte Frej att det var....gääääsp]

[Snögrottan!]

[Hälsning till Teneriffa!]

måndag 21 februari 2011

Skönsjungande herrar


[Skönsjungande herrar på Patriks 40-årskalas]

40-årsfirande

[Patrik, Hulken, still going strong]


Igår firade vi vår 40-åring Patrik med pompa och ståt! Efter en inte helt sömnrik natt, med en liten Frej som vaknade titt som tätt, kom vi in och sjöng för vår trötte 40-åring och bjöd på semlor och kaffe. Han fick presenter, bl a ett inramat fotografi på Frida och Frej samt en Mackmyra-whiskey! Sedan blev det bråttom bråttom. Ebba skulle och klippa sig och när det var gjort hastade vi iväg och hämtade smörgåstårtorna som min fina kusin Sofia gjort. Därefter började det komma folk. Och sedan var det en strid ström hela dagen och en bit in på kvällen. Bland annat kom 4 stycken herrar från Kammarkören och sjöng så fint. En mycket lyckad dag tror jag att den nyblivne 40-åringen tyckte. Ett stort tack riktat till mamma som hjälpte mig att göra tårtor och Fia som gjorde de goda smörgåstårtorna samt till alla gratulanter som förgyllde Patriks dag!

[Morgonsemla]


[Jag var snäll och köpte bara ett ljus för honom att blåsa ut!]


[Godaste smörgåstårtan i stan gjord av bästaste bagaren Fia]


[Mjölkfri dito gjord av bästaste mig! :)]

[Gratulanterna försåg sig av godsakerna]

[Bastu-utrustning i form av sittunderlägg och kudde från sina föräldrar]

[Fotot som Jan tagit och som jag ramade in och gav som present]




torsdag 17 februari 2011

Stukad fot och vattkoppor



Ja då var vi hemma igen. Vi har haft en varm och skön vistelse på Teneriffa. Kom hem till mindre sköna -31 grader i tisdags. En smärre chock för kroppen!

Jag var hurtig och sprang 3 gånger (eller 2,5 gånger) på Teneriffa för att leva upp till det som nu förväntas av mig ;) Härligt att springa i plusgrader och med vackra Teide (vulkan) framför mig och vågorna brusandes. Tyvärr stukade jag foten rejält under mitt sista pass på söndagen. Det var så illa att jag fick promenera tillbaka. Jag gjorde enligt konstens alla regler (jag om någon borde väl veta hur man gör!?). Tryckförband och högläge blev det. Foten svullnade trots detta upp ganska mycket men det gick ändå att belasta på den ganska fort. Jag blev ju lite orolig för hur jag skulle klara av hemresan, men det gick helt klart över förväntan. Samma morgon som vi skulle åka hem upptäckte jag några prickar på Frida. Jag misstänkte vattkoppor och jajjemänsan, det är bekräftat att det handlar om det nu. Det går ju på dagis så det var inte helt oväntat. Undrar just hur många vi smittade ner på planet. Nåja, hem var vi ju tvungna att åka och vattkoppor är ju ingen dödlig sjukdom :)

Nu är det vila från löpträningen som gäller. Typiskt när jag kommit igång så bra. Nåja, jag får köra lite gymträning istället. Satsar på att börja veckan som kommer. Denna vecka är lite körig eftersom Patrik fyller 40 år på söndag. Det ska fixas med lite tårtor och liknande. Smörgåstårtor har jag redan beställt av min snälla kusin.


[Trappan upp till lägenheten]

[Nyklippt Frida, 10 euro]
[Farmor o Frida målar]
[Frej kan blåsa bubblor med munnen!]
[Så kan det gå....]
[Svullet, aj, aj...där rök den löpträningen!]
[Tur att vi hade ledigt säte bredvid på flyget för Frej och fot!]
[Trötta barn på Arlanda. Landade på Kallax vid midnatt]

[Prickig korv]

lördag 12 februari 2011

Teneriffa!

Ja, som nagra av er redan vet drog jag, Frida och Frej till Teneriffa i tisdags. Vi foljde med Patrik till Stockholm och drog sedan vidare soderut! En vecka stannar vi. Svarmor och svarfar hyr lagenhet har under vintermanaderna sa vi har boendet fixat och klart. Vadret har varit fint. Lagomt varmt, lite kyligare pa kvallarna. Har far ni se lite bilder. Ha det bra sa lange. Vi kommer hem sent tisdag kvall, 15/2.

I flyget. Trangt som bara den!
Frida och Ubbe bygger pussel
Jag har sprungit!



söndag 6 februari 2011

Pinglor


Igår, lördag, begav jag mig ut på en löprunda igen. Det snöade, men inte lika förfärligt som förra gången jag sprang. Det gick kanonbra att springa trots att det var -9,5 grader. Därefter blev det lite stärkande träning för mage, rygg och armar bland annat. Nu skulle verkligen reportageteamet varit här för nu var det verkligen helt autentiskt. Frej låg på badrumsmattan och jag gjorde armhävningar ovanför honom medan Frida hejade på. Hon pratade oavbrutet med mig och frågade mig saker som är lite svåra att svara på när man är mitt i själva ansträngningen. Hon ville också klättra upp på min rygg, men jag hade fullt sjå att fixa armhävningarna på knäna så en extratyngd på ryggen var inte välkommen (men kanske en utmaning sen när jag blivit starkare!).

Sen blev det lite fix och trix inför kvällens stora händelse, nämligen fotosessionen hos min bror Jan. Han har frågat mig om jag inte kan dra ihop några kompisar så att han får träna på porträttfotografering i sin hemma-hobby-studio. Sagt och gjort. Jag frågade min pinglor och de var förstås på! Vilka vi pinglor är tror jag att jag förklarat i ett annat inlägg för länge sedan, men jag kan dra det snabbt igen. Vi är fyra tjejer som började umgås väldigt intensivt när vi alla var singlar och vi bodde dessutom grannar. De veckorna vi inte hade barnen var det party som gällde. När vi hade barnen sågs vi också men under lite mer ordnade former :). Vi kallade oss för singelpinglorna. Därefter har vi under olika perioder inte varit singlar eller blivit singlar igen. Två av oss har blivit gravida (jag två gånger!). Då är man inte pingla längre utan pumla! Nu är vi inte längre grannar, vi lever lite olika liv, men vi håller ändå ihop.

Kvällen började hemma hos Anki där hennes duktiga dotter sminkade oss. Min sminkning gick i rosa. Sedan blev det ett virrvarr av klädprovning innan vi slutligen kände oss redo att åka till brorsan. Det tog ett tag (och lite vin) innan alla blev något så när avslappnade framför kameran (jag var avslappnad även utan vin!). Resultatet blev helt fantastiskt! Vad snygga vi är! Efter fotograferingen åkte vi tillbaka till Anki och svullade pizza. De tre andra pinglorna tänkte gå ut på krogen. Inte jag eftersom jag ammar och jag hade ju också Frej med mig. Men efter den där pizzan som la sig som ett lock i magen blev alla som i koma. Det blev ingen utgång utan vi satt och surrade istället (mycket mysigare om ni frågar mig!). Här kommer nu ett smakprov från fotograferingen!

[En lite mer rosa Ylva håller på att växa fram]




Sorg och glädje

I fredags var jag och Ebba på begravning. Det är Ebbas klasskompis pappa som hastigt gick bort dagen före julafton, endast 50 år gammal. Begravningar är aldrig några direkt roliga tillställningar och den här begravningen kommer nog i topp tre mest surrealistiska. De två andra var Tors begravning 1996 (omkom i motorcykelolycka) och minnesstunden för Linda och hennes familj som omkom i tsunamin. Så onödigt, så alldeles för tidigt så.....VARFÖR? Men som prästen (tillika min före detta klasskamrat från grundskolan) sa så finns det inget svar på den frågan. Nåväl, det var en enkel och fin begravning med massor av folk och fina ord och vacker musik. Jag tror att den fina pappan och maken som nu inte finns på vår jord skulle vara tacksam över den vackra ceremonin som hölls till hans minne.


Efteråt hastade jag iväg till affären för att handla mat inför kvällens middagsbjudning. Vi hade bjudit över goda vänner på middag och handla var jag ju tvungen att gära även om det mest kändes som att jag hade velat gå och vila efter den anspänning som blir av att ha varit på begravning. Middagen som vi bjöd på bestod av Porterstek på älgkött med klyftpotatis. Till efterrätt blev det semlor. En mycket trevlig kväll blev det och man kan inte annat än att känna glädje och lycka över att man är i livet och har goa, trevliga människor omkring en.